Under vintern går binas aktivitet ned och de drar sig samman i en rund klunga som sakta flyttar sig till områden med vinterförråd. Vid kallt väder minskar klotets storlek för att minska värmeförlusterna.
Binas konsumtion av socker och honung gör att tarmen så småningom fylls med avföring. Under en vårdag med töväder flyger hela samhället ut på sin rensningsflykt och tömmer tarmarna.
Redan i februari-mars börjar drottningen sin äggläggning. Den kulminerar under högsommaren.
Under sommarens soliga och varma dagar samlar bina in sitt vinterförråd.
Populära blommor under
våren: Hassel, sälg, hästhov, vårlök, scilla, tibast, maskros, krusbär, lönn, körsbär, äpple, plommon och päron.
sommaren: Åkersenap, vitsenap, brakved, snöbär, vitplister, hallon, parklind, raps och rybs.
sensommaren: Vitklöver, mjölkört, skogslind, murgröna och ljung.
Utvinning av honung och vax från biodling är av mindre betydelse för det svenska nationalhushållet i jämförelse med den nytta bina gör som pollinatörer av växter.
Tidigt på sommaren är drottningens äggläggning mycket stor. Blir utrymmet för litet i kupan börjar bina bygga drottningceller. Ungefär en vecka senare flyger sedan drottningen ut med halva samhället.
Svärmen sätter sig först i en klase nära kupan för att vänta.
Biodlaren bör nu fånga in bina, hålla dem mörkt och svalt för att sedan när kvällen kommer slå eller driva in dem i en ny kupa. Om han inte gör detta hinner kanske spejarbina rapportera att de hittat en bra bostad. Svärmen ger sig då snabbt iväg dit.
För den andra halvan av samhället, som stannat kvar i kupan, fortsätter livet som vanligt. Nya drottningar kryper sedan ut och ytterligare en svärm kan ge sig iväg. Blir det flera drottningar i samhället uppstår en bitter och hänsynslös kamp mellan drottningarna om herraväldet i samhället. När den kvarvarande drottningen är en vecka gammal är hon redo för sin parningsflykt. Det är enda gången hon parar sig under sitt liv.
Nektar är blommornas lockbete för att få besök av pollinerande insekter. Nektarn bildas oftast i blommornas nektarier men kan också förekomma i stipler och bladskaft.
När bina suger i sig nektarn, som då har en vattenhalt på ungefär 50%, hamnar den i biets honungsmage. Vid avlämnandet i kupan till honungscellerna har vattenhalten sjunkit betydligt. Genom binas suveräna ventilation avdunstar ytterligare vatten och när slutligen cellen täcks med ett vaxlock är vattenhalten ca 17%. Högre halt medför risk för jäsning.
Sockerhalten, liksom smak- och doftämnen varierar mycket mellan olika blomsorter. Hallon har t.ex. blommor med mycket hög halt av socker. Lind har nektar med mycket fin arom. Färgen varierar också mycket. Honung från rapsens nektar är alldeles vit. Maskrosor gör honungen gulfärgad och ljung gör den mörkbrun.
Sockerarterna som förekommer är rörsocker, druvsocker och fruktsocker. Rörsocker är en disackarid, som bina sönderdelar till monosackariderna druvsocker eller fruktsocker
Är du intresserad ska du vända dig till biodlarföreningen som finns på orten där du bor så får du hjälp. Biodlare behövs i Sverige!